I en värld av våld, korruption och maktfullkomlighet drömmer många om en bättre värld. Men räcker de gamla verktygen för att bygga en sådan?

"Man kan inte lösa de nuvarande problemen med de lösningar som skapade dem" lär Einstein ha sagt en gång. Jag tror det är sant. Vi behöver lyfta oss i håret, få ett större perspektiv och se nya horisonter för att kunna komma vidare. Annars faller alla försök tillbaka i våld, korruption och maktfullkomlighet.

Thomas Kuhn skrev om "paradigmskifte" på 80-talet och gav oss ett ord för att något annat är möjligt. I Bonnarlunda kallar vi det innevarande, dogmatiska paradigmet, för paradogmet.

Paradogmet bygger på tanken att livet är hierarkiskt ordnat. Det finns alltid någon som är starkare, som har mer makt eller kraft att förmå dig att lyda. Vi kan titta på inspirerande tänkare som berättar om vilka konsekvenser paradogmet har för våra kreativa talanger och förmåga till samarbete. Men deras tankar faller platta till marken eftersom de flesta av oss saknar en annan referensram, en annan verklighetsuppfattning än den hierarkiskt bipolära. För att komma vidare behöver vi komma bortom hierarkiskt tänkande, bipolärt tänkande och tanken att någon alltid måste vara under- eller överordnad. Vi behöver en känsla för vad det innebär att inte vara slav i ett system där framgång alltid innebär att man är herre över något mer än sig själv.

Mitt eget svar på detta dilemma kallar jag OLSON (Organiskt Ledningssystem för Själv-Organiserande Nätverk). I grund och botten är det en modell av verkligheten som är icke-hierarkisk, fraktal och multipolär. Den kan användas som praktisk metod för analys, organisering och planering, men min högsta önskan är att den kan bli den nya referensram som ger alla möjligheter att skapa tillsammans i fred och samverkan.