Några hundra år senare...
1 Högmod
Attacken kom strax före solnedgången. Fyra inbrytare klättrade över muren vid ett ställe där den rasat. Allt var noga planerat, men trots att anfallet var väntat ryckte Garam till.
På given signal hade han och en erfaren kollega ridit till platsen med en ung aspirant så våldsbenägen och oberäknelig att ingen längre ville ha med honom att göra. Inte ens de Röda väktarna, Hjärtlandets försvarare. Nordvästertullens Röda akademi hade dock haft en avvikande åsikt i frågan. Det hade därmed fallit på Garam att låta denna individ en gång för alla visa hur oduglig han var.
Unglingens roll var rännare vilket innebar att han skulle hålla sig på säkert avstånd och observera för att kunna rapportera vad som hänt. En rännares viktigaste uppgift var att överleva även om ingen annan gjorde det, men den här hade redan visat prov på osedvanligt dåligt omdöme och ohörsamhet. Det var inte troligt att han skulle kunna hålla sig i skinnet och sköta sin uppgift om något hände.
Inkräktarna var kriminella element från grannstaden. De hade motiverats genom diverse falska utfästelser och generösa förskottsbetalningar för att ta sig över muren in i Hjärtlandet. De borde ha varit fler, tänkte Garam irriterat och började dra sig undan hotet.
Under reträtten studerade Garam unglingen som föga förvånande struntade i att göra som han blivit tillsagd. Istället för att hålla sig borta från striden hoppade han av sin häst och rusade emot anfallarna, drog sin kniv med en självsäkerhet som om de två äldre väktarna följde honom tätt bakom ryggen.
De fyra banditerna anföll samtidigt. Så snart unglingen fallit lyfte två av dem blicken och började förfölja de två ryttarna, men ingen av dem kom särskilt långt innan de föll för varsin kastkniv. De återstående anfallarnas sparkar och slag avtog. Rännaren låg där han fallit. Garam spanade ömsom mot muren ömsom mot de två kvarvarande våldsverkarna som i sin tur omväxlande tittade på de Röda krigarna och sina fallna medbrottslingar.
Inget mer verkade hända. Garam tittade mot sin kollega som nickade kort åt honom. De två återstående inkräktarna var ingen match för den gamle, tänkte Garam, som nickade ett kort svar innan han vände sin häst.