Redan på 90-talet fick jag konceptet OLSON i en dröm. Jag förberedde dokumentationen för ett större seminarium om miljö, hälsa och samhälle. Vi samlade 240 av landets kommuner under en dag för att prata om människans förmåga och roll i att bygga om samhället. Inte att det är storföretag och politiker som skapar samhället. Det blev väldigt lyckat.
Under arbetet med texterna funderade, skrev, ritade och tänkte jag väldigt djupt under en ganska lång period. Under en vecka levde jag med frågeställningen "Vad är ett mänskligt behov?". Den som inte kan mer än grunderna i ämnet kommer att tipsa mig om att Maslow redan har besvarat frågan, men så enkelt är det inte. Maslow ångrade sig nämligen. Han bad istället, på sin dödsbädd, en av sina närmare lärljungar att göra om jobbet. Max-Neef gjorde en matris istället. Jag har noga gått igenom båda herrarnas skapelse, men som ung kvinna i en annan världsdel kunde jag inte hitta mig själv i deras modeller, hur jag än bände på mig och letade. Så, en natt, efter sju dagars ostörd tankeverksamhet, så hade jag en klardröm där konceptet "laddades ner" till mig.
Det hette inte OLSON från början. Det namnet kom senare. Det står för Organiskt Ledningssystem för Själv-Organiserande Nätverk. Det är helt enkelt en metod/ett verktyg för att grupper ska klara sig utan ledare. OLSON leder.
Jag brukar beteckna OLSON som en fraktal modell därför att den går att länka ihop i långa och komplexa masknät från stort till smått. Med OLSON kan man beskriva ett helt land på en A4-sida. Sen kan man länka vidare till alla ingående delar och dela upp allt tills man kommer ner på enskilda individer, t ex. Jag har använt OLSON själv men också inom föreningsliv och även professionellt några gånger. Jag har föreläst för forskarstudenter på universitet och hjälpt en kommunal förvaltning lösa ett problem de haft i 20 år på en förmiddag med OLSON. "Briljant" har det kallats. "Genialiskt". Men jag har aldrig orkat driva det hela så pass långt att det blivit en affärsmodell.