Stressen ökar hos unga - korkad slutsats

Jag håller ett vakande öga på SVTs nyheter, bara för att se vilken världbild vi ska programmeras med för stunden. Idag blev jag matt när jag läste om stressade barn.

GIH i Stockholm har forskat och konstaterar att allt fler barn och unga är så stressade att de har fysiska besvär och smärtor. Högskolan säger att de hoppas att forskningsfynden "ska stimulera till fortsatt forskning och förbättrat kliniskt omhändertagande". 

Docent Gösta Alfvén som gjort studien hävdar att vården är dålig på att "fånga in dessa barn och ge dem den rätta vården". Han säger också att "En tredjedel av alla barn i Sverige lider av stress och två tredjedelar av långvarig sådan. Vi måste öka vår förståelse kring barn och stress."

 

"Bestraffning av offren", läser jag. Barnen reagerar normalt i en sjuk miljö. Situationen är uppenbarligen ohållbar när allt fler barn och unga reagerar, men det är alltså de som är offer för den dåliga miljön som det är fel på, som ska "få den rätta vården". Den föreslagna lösningen är inte "hitta en sund miljö". Nej, lösningen är att förstå hur man ska medicinera de små stackarna bättre så att de tål att utsättas för en inhuman behandling.

Att utsättas för stress som gör en fysiskt sjuk är traumatiserande. Traumatisering av barn skapar psykiska problem av allehanda slag, som t ex för tidigt åldrande, självmedicinering med olika substanser, diverse bokstavskombinationer samt narcissism. Har vi inte redan tillräckligt med dessa personlighetstyper?

Behöver vi dessutom barn som traumatiserats med medicinering från tidig ålder för att stå ut med eländet? Om man toge dessa familjer och placerade dem i en sund miljö, så tar det inte många veckor innan problemen är borta. Men vi har inte så mycket "sund miljö" kvar, så det är möjligt att forskarna är så hemmablinda att de inte ens fattar detta grundläggande faktum.

Vad är det som måste hända för att forskare som de på GIH ska ta kroppsdelen för intelligens och dra den ut ur hålet för avsöndring av restprodukter? Det är inte barnen som behöver vård - det är samhället... Men vi har ingen instans hos den högre ledningen i landet som tar denna del av sitt ledarskap på allvar. För det här är inte en fråga för vården, det är en fråga för politiska filosofer och gruppen för 'Den långsiktiga visionen för Sverige'. Oj, jag glömde. Det finns ingen sådan.

 

Finns det någon väg ut?