Studiebesök på Ridgedale i Sunne

Idag var det öppen visning av en permakulturgård i Västra Ämtervik, Sunne. Under två timmars konstant regnande och en temperatur på 6° höll de oväntat många besökarna uppmärksamheten fäst på Richard som berättade om grödor och djurhållning. På engelska. Några av oss orkade inte tänka på engelska (som är gårdens arbetsspråk) och fick sällskap av Yohanna som kunde berätta på svenska istället.

Personligen är jag lite allergisk mot att använda en annan nations språk på hemmaplan, särskilt när jag pratar med svenskar. Språk, kultur och förståelse för platsen hänger så intimt samman för mig. Man tappar något när man använder ett annat språk, som om något i kontakten och kommunikationen med själva platsen går förlorad. Den senaste tiden har jag dessutom använt esperanto så mycket, så hjärnan slog helt enkelt av när jag var tvungen att förstå engelska.

Det som är mest spännande med Ridgedale-gården är att de vågar testa och utveckla idéer som måste komma för att vi ska kunna försörja oss på mat globalt sett. Allt börjar lokalt. Om vi inte själva kan bidra till helheten så ska vi inte tro att Afrika och andra ställen, där det rent krematistiskt är billigare att framställa mat, kommer att tycka att det är ok att försörja oss i längden. Ämnet kyckling återkom vi till flera gånger. I Sverige konsumerar vi ca 80 miljoner kycklingar varje år. Ca 1% är ekologiska. De allra flesta kycklingar är av slaget "broiler" och föds upp på särskilda gårdar från vilka de nykläckta kycklingarna fraktas ut till uppfödare. En broiler är en hybrid av två olika hönsraser och det går inte att para två broilerindivider framgångsrikt. Det här innebär att i princip hela Sveriges kycklingproduktion hänger på att några få gårdar (ca 5 stycken) producerar kycklingar av en sort som inte är livskraftiga som egen varietet. Det är något genuint sjukt i det förfarandet. 

Hemma, när vi grunnar på permakultur, gör vi det ur ett "bonnarlunda-perspektiv". Det handlar mycket om att hitta avvägningar mellan arbetsinsatser, personliga styrkor och intressen, samt behovet att sörja för sitt eget fotavtryck. Strikt självförsörjning på heltid övergick i intensivt storjordbruk därför att det fanns andra livsstilar som lockade. Vi ser inte att lösningen är att gå tillbaka till det gamla. Lösningen ligger inte heller i industrijordbruket. Vi måste göra "som förr fast bättre". Ridgedale är i det perspektivet ett mycket intressant projekt som utvecklar tankar, erfarenheter och lärande i linje med bland annat Polyface. Det finns många projekt av samma sort världen över och det finns ingen återvändo. Ställen som Ridgedale måste bli det normala, inte ett ovanligt specialfall.

Rätten till sin egen kropp
Att vara hjälten i sitt eget liv