Bonnarlunda Allehanda

Att se världen i ett nytt ljus är en bra början. Här bloggar våra medlemmar om saker de ser och vill förmedla till andra som söker nya förklaringar.

Amema berättar om äventyren kring en bokutgivning och därtill hörande störningsmoment.

Nu är det snart dags för e-boken

Jag hade sett fram emot en möjlig finansiering av tryckning av boken, men den har tillfälligt fryst inne. Därför får den första upplagan bli elektronisk. Jag orkar inte dra ut på det längre. Nästa bok har dessutom redan börjat skriva sig.

I ett par veckor har jag sysslat med annat. Det känns som om boken är klar, men när jag satte mig och skulle lägga upp det första kapitlet som provläsning för hugade spekulanter, så hittade jag genast småsaker att skruva på. Man blir nog aldrig nöjd, men någonstans måste man sätta gränsen.

När mina kompisar i spexet krisade inför premiären en gång i tiden och oroade sig för att de skulle glömma och missa saker, så lugnade jag dem med att publiken ändå inte har läst manus, så de vet inte hur vi tycker att det ska bli. Jag får klappa mig på huvudet med samma uppmaning. Så länge budskapet går fram och folk är glada, så är det bra. Jag har inga planer på att bevara mitt verk i byrålådan i flera år för att göra det "perfekt". Det börjar snarare kännas som om vissa stycken tappar nerv när jag rotar för mycket i dem. Jag började ju ändå skriva på den för 8-9 år sen nu. Tur att programmet jag använder sparar ögonblicksbilder med några minuters mellanrum så att man kan ta tillbaka tidigare versioner. 

Hela boken består av 30 kapitel varav de senare är mer omfattande. Pdf-versionen i pocketformat räknar till ca 550 sidor. "Alldeles för mycket" sa de på kursen om bokutgivning. "Radera hälften". Men det går inte. Historien är vad den är. Jag hade kunnat klippa den på mitten och bara ge ut själva upplösningen, men då missar man ju uppbyggnaden. Det funkar inte. Det skulle bli obegripligt. Dessutom handlar den om tre saker på samma gång. En kärlekshistoria, en resa och det jag tycker är roligast att upptäcka - en annorlunda samhällsordning.

Om du ser en flik med "Röda boken" uppe i huvudmenyn kan du klicka på den och läsa början på historien. Det är ingen idé att ens försöka sälja något utan att ge smakprov. Men om du tycker om min stil, så sägs det att boken bara blir bättre och bättre. Dessutom hoppas jag ju naturligtvis att det går bra att sälja den, för då kan jag trycka en pappersversion och kanske till och med ta ledigt från annat som pockar på uppmärksamhet (läs "jobb") och få ur mig nästa bok snabbare än den första.

Fortsätt läsa
149 Hits
0 Kommentarer

Bokutgivning - lite som att segla

Branschen är en utmaning. Många vill ge ut böcker och många vill tjäna pengar. Men det är bra. För om man vore helt ensam om att vilja ge ut en bok så skulle man ha oöverstigliga problem framför sig. Istället gäller det att lära sig navigera i de här farvattnen. Man kan se på bokutgivning som en segeltur. Med sjökort, kompass och en duglig skuta kommer man ganska långt.

I skärgårdens farleder slåss stora tankerfartyg, finlandsfärjor och småbåtar med varandra i en enda röra. Det finns regler, men inte alla verkar känna till dem eller bry sig. Samma sak verkar gälla i förlagsvärlden. Det gäller tydligen att vara finurlig, påstridig och uppfinningsrik.

I supertankerklassen har vi Bonniers och förlag som Norstedts som nyss blivit uppköpta av Storytel. De stora förlagen ger ut några tiotal böcker per år. Det är konkurrens om en biljett till den båten. Men det finns ungefär 10 000 manus som vill bli böcker i omlopp varje år. När de här jättarna dessutom köper upp varandra, hur påverkar det möjligheterna?

I Bonnierflottan finns flera halvstora fraktfartyg med lätt igenkännbara namn. Men det finns hundratals förlag, de flesta små och mellanstora. Och sen dräller det av småbåtar, jollar och pråmar . Det går att få biljett till en av färjorna, men utbudet är begränsat. Lättare då att hyra en liten båt och ta en tur.

Just nu ligger jag väl förankrad i en dold vik på en kobbe långt ut i skärgården. Jag spanar med min kikare på trafiken längre bort och bidar min tid.

 

 

Fortsätt läsa
367 Hits
0 Kommentarer

Motstånd

Det finns olika sorters motstånd. Ett av dem är människor som inte tror på det man gör och försöker stoppa en av ett eller annat skäl. En sådan individ i min närhet har försökt att skydda mig från besvikelse, påstår hon. Så fort jag sagt något om att skriva en bok har det kommit sura gliringar. I förebyggande syfte sa hon saker som: 'Tror du verkligen att någon vill läsa det du skriver?', 'Om du skickar boken till fler så finns det inga kvar som kan köpa den.' Allt sagt i välmening, men ack så nedtryckt i skorna man känner sig. Hopplös. Vad gör man åt något sådant?

I det här fallet räckte det tydligen att låta henne läsa boken. Sedan var det tyst. Jag tar det som ett gott omen. 'Det är inte en genre jag normalt läser, men jag kunde inte sluta läsa.' Sånt värmer istället.

Om jag får välja så har jag hellre tusen osålda böcker på en hylla och känner mig nöjd och stolt för att jag i alla fall kom så långt, än att jag lyssnade på kritiken och aldrig vågade spänna min båge. Ett liv levt i rädsla är ett halvt liv.

Samtidigt är motstånd fullständigt nödvändigt. Kol förvandlas inte till diamant, ett stycke järn blir inte ett svärd, utan tryck, press och en del tillsatser. Detsamma verkar gälla även på det personliga planet. Utan motgångar blir man en slapp och menlös individ. Utan skärpa blir inget arbete utfört.

Fortsätt läsa
686 Hits
0 Kommentarer

Jag vill ge ut en bok. Minst.

När jag började skriva på det som har blivit en bok (och håller på att bli fler) hade jag varken planer eller förhoppningar. Jag ville få ner tankarna och bilderna på papper för att slippa ha dem i huvudet.

Nu när jag ser resultatet och hör försöksläsare säga att jag måste ge ut den, så har jag fått börja utforska ett helt nytt område; bokutgivning.

Uppskjutandets ädla konst har jag i många år odlat till perfektion, men nu finns ingen återvändo. Boken ska ut! Att skicka den till förlag verkar vara meningslöst. Det är många som skriver böcker i Sverige. De stora förlagen ger kanske ut 20-40 böcker per år, men tusentals står i kö. Därför måste det bli egenutgivning.

För det ändamålet anmälde jag mig till en kurs på Folkuniversitetet. Den var givande. Mina planer verkar vettiga, men nu har jag mer förståelse för detaljerna. Så det är bara att kavla upp ärmarna och starta. Men först en mugg te...

 

Fortsätt läsa
376 Hits
0 Kommentarer